Besvikelse......

Ja herre Gud vilken jobbig känsla det är, att känna sig sårad och besviken både på sig själv och andra.

Jag ställer alltid upp på folk som jag bryr mig om, ibland undrar jag bara till vilken nytta med vissa?Är det för att jag själv ska må bra eller är det för nån annan ska må bra? Jag vet att jag gör det av omtanke och kärlek men hur mycket ska man egentligen bry sig och hur länge ska man göra det? Jag har inga bra svar på det själv men nu känns det inte ok längre. Jag känner mig faktiskt lite utnyttjad och den känslan är bedrövlig...... Jag tror att jag förväntar mig för mycket ibland men lite skulle vara tillräckligt. Jag behöver också känna mig uppskattad för det jag gör och har gjort, jag behöver inte mycket men nånting nån gång skulle vara en härlig känsla. Allt jag begär är lite respekt och framförallt ärlighet, man vinner ingenting på att vara oärlig eller spela nån annan som man inte är. Nä va ärlig och va dig själv så brukar det bli bäst:)

Jag hoppas kunna reda ut det här inom snar framtid genom att säga vad jag tycker och känner, det är det bästa sättet och ingå en dialog då kanske jag kan få svar på det jag känner och har känt en längre tid!

Ja nog pratat om mina känslor:) Idag har vi varit hos bästa Maggan som idag fyllde 50 år, oj va tiden går... Hon och säkert någon/några till hade gjort så fint, en massa god mat och en hel hög med underbara människor<3 Ni alla förgyllde min dag med en massa glädje och därför kan jag helt säkert säga att jag haft en toppendag:)) Det togs lite bilder men dom kommer senare!

I morgon kommer jag att försöka hinna ikapp lite mer här på bloggen, lite bilder på söta Evelina när hon tog studenten och säkert lite till:))

Nu säger jag bara:

"Ta ingen för givet, det du vill ha ska du även kunna ge"

Kram på er alla<3