Livet....

Ja livet mina vänner är verkligen en berg-och dalbana. Allt kan hända och allt händer. Från den ena dagen till den andra så kan hela din livssituation bli förändrad i ett nafs. Från att den ena dagen känna sig glad och lycklig till att det nästa dag skall vara på botten. Jag vet vad jag vill med mitt liv men det betyder inte att det blir så. Just nu är varje dag en kamp om att klara dagen som den är, försöka sätta fokus på det som är viktigt och samtidigt måste man ju kämpa.

Jag hatar att kämpa och kampa, dessa ting har förföljt mig i över 2 års tid och jag vill bara ha det lugnt och skönt och slippa allt detta. Tänk dig själv att kliva upp nästan varje morgon i 2 år och veta att just denna dag blir en kamp igen, känna ångest och förtvivlan och heller aldrig veta vad utgången blir, det är fruktansvärt jobbigt och tar oerhört på kraften.

Det tillkommer bara mer och mer på min kämparlista vilket gör att livet känns inte vidare kul just nu, jag tar en dag i taget och försöker att se framåt så gott det går. Ingen kan någonsin säga hur nästa dag ser ut så min undran är, varför lever människan så lite i nuet? Varför tar man inte vara på det man har och njuter av det som just nu är? Alla måste vi nog lära oss att stanna upp och reflektera över vad som händer runt omkring oss, det kommer kanske en tid då man tänker, varför gjorde jag inte så eller varför såg jag inte det.......

Det är också otroligt viktigt att man pratar om det som känns jobbigt. Om du väljer att prata med din parner, med en kamrat  eller med en psykolog är egentligen inte det viktiga utan du måste kanske bolla med någon för att senare kunna ta det med den personen det berör. Man kommer ingenstans med sig själv genom att bara fly, det hjälper inte någon. Vissa saker kan vara svåra att prata om men hur man än vänder och vrider på det så är det viktigt både för en själv och andra runt omkring. Hur skall man kunna försöka förändra något om man inte vet vad som är fel? Vi lär oss oerhört mycket av varandra genom att prata men självklart är alla människor olika. En del behöver längre tid på sig, en del kan inte prata alls och en del är som mig som nästan säger för mycket istället. Min erfarenhet säger iaf att prata leda mycket längre än att tiga......

Jag vill bara säga här och nu till alla mina vänner att jag har det lite jobbigt just nu och  jag behöver tid för mig själv och för dom som ingår i min familj. Bara att ni vet så tror jag ni förstår om jag inte hör av mig just nu. Jag kommer att höra av mig så snart jag orkar men jag måste få samla lite kraft först och fokusera på det som är viktigt just nu!

Ha det nu så bra alla där ute och tänk på en sak, stanna upp och reflektera, prata med varandra och njut av nuet så mycket ni kan!

Ta hand om er alla ♥♥♥