Ja så var det tid att på måndag börja arbeta, jag ser verkligen fram emot det men jag ska inte sticka under stolen med att det känns lite läskigt. Jag har ju som sagt varit sjukskriven och hemma i nästan exakt 2 år, dom här två åren som gått har varit präglade av läkarbesök hit och dit och det har verkligen inte varit en dans på rosor. Men som det nästan alltid är, finns inget ont som inte för nåt gott med sig:)
Det ska bli spännade att få börja med helt (för mig) nya arbetsuppgifter och det kommer ta lite tid att komma in i det. Det är en himla massa att lära sig men jag kommer ta en dag i taget, en sak i taget då jag faktiskt nu vet en del om mina begränsningar. Det kommer helt enkelt bli efter min förmåga och det skönaste av allt är ju faktiskt, att min arbetsgivare vet i stort sätt hela min sjukdomshistoria från början till slut!
Att bara få gå till jobbet, arbeta och sen få komma hem är en helt annan värld mot vad jag har levt i dom senaste 2 åren. Att nästan alltid fått göra i stort sett samma sysslor i hemmet varje dag under en lång tid och inte heller haft den sociala biten har nog varit det värsta för mig, jag är en social tjej som inte är anpassad att vara hemma så här länge. Jag har ju som sagt var inte haft andra möjligheter förrens nu när jag gjort alla mina utredningar klara, gått hos min bästa Johanna (sjukgymnasten) och jag blivit mycket bättre i både den fysiska och den psykiska delen. Jag har kämpat länge och det känns som jag nu är värd att få en bra tid framöver:) Vilket jag också tror det kommer bli! Jag tror också att jag kommer uppskatta mitt hem på ett helt annat sätt, komma hem från jobbet och sätta mig i soffan och få säga....gud vad jag är trött idag..hihi!!!Trött av aktivitet och inte trött av att inte göra någonting, vilken grej va?;)
Ikväll ska vi ha ett litet kräftkalas med familjen, ska bli så trevligt och framför allt...GOTT!!! Jag bara älskar kräftor och kan faktiskt äta hur mycket som helst. Tänk när jag var barn så var jag med min pappa och fiskade dessa små liv nästan varje år och jag bara älskade det. När vi kom hem och dessa skulle kokas så var det ju inte lika kul förstås men ätit dom, det har jag gjort sen barnsben trots det fruktansvärda ljuden som hörs när man lägger dessa i grytan och trots den hemska synen av nästan svart kräfta som sedan blir röd.....Hoppas ni kan fortsätta äta kräftor efter dessa beskrivningar från mig...hahaha!!!!!!
Nu ska jag bege mig ut i regnet med dom små liven, det är faktiskt inte alltid kul att ha hund men i det stora hela så är dom underbara och dom är värda att matte får bli dränkt;)
Ta hand om er och bilder från kvällens kräftätande finns säker att skåda här under morgondagen♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar