Stolta:)

Ja det är vi faktiskt, har tagit nästan 5 år för lilla Fonzie att förstå att det inte är så farligt att klippa dom små klorna. Han har varit hopplös med detta och bara för några månader sen var vi tvungna att vara båda två som hjälpte till men se här på bilderna....Thomas klipper dom själv och Fonzie accepterar det. Han kanske inte tycker det är det roligaste han vet direkt men det går bra iaf. Anja har aldrig varit svår att hantera vid kloklipp, ja så klart att hon stretar emot ibland men hon protesterar inte speciellt mycket.

Fonzie är en otroligt känslig liten krake och allt tar lite längre tid för honom än för Anja förutom när det gäller att lära sig kommandon etc, där är Anja svårare och framförallt så är hon så envis. Hon liksom stänger sina öron och bara vägrar att lyssna och det är oerhört jobbigt. Ja dom är ju som oss människor, olika individer med olika styrkor och svagheter.

Jag har varit lite omotiverad att uppdatera bloggen ett tag men nu hoppas vi att jag kommer igen. Det har varit en massa annat som hägrat och det känns liksom som tiden inte funnits där riktigt. AH!!! Tid tänker ni säkert då jag går hemma men så lätt är det inte. Jag har massa bestyr att stå i hela dagarna då Thomas just nu jobbar mer än heltid, jag har 3 fasta läkarbesök i veckan, hundarna ska ha sitt, tvätta, städa, laga mat, fixa med advokater och jurister,brev som ska skrivas och skickas.....ja listan kan göras lång men det viktigaste av allt är ju ändå att jag MÅR BRA och det gör jag just nu:) Mindre värk än tidigare och det känns som jag är på väg åt rätt håll. Väntar nu på mötet med AF som förhoppningsvis leder mig ut i någon sorts arbetsträning, vilket jag verkligen ser fram emot!!

Ha det gott mina kära♥