Hej och Hå!!!

Ja veckan har bjudit på en del, både gott och ont! Skodan stannade ju för ett tag sen mitt på vägen och vi bogserade hem den. Efter många tankar då vi pratat med en del personer vi känner om vad felet kunde vara så.... fattade vi ett beslut. Troligtvis så hade motorn skurit och då försäkringen endast täcker sådana fel fram till att bilen är 8 år så var det kört för oss. Bilen var ju årsmodell 1999 så... Detta skulle kosta alldeles för mycket att åtgärda (i förhållande till vad vi köpt bilen för) och beslutet blev då att vi skulle sälja den. Vi tog rätt på vad man ungefär kunde sälja denna trasiga bil för och jag satte in en annons på blocket men ni ska veta att jag la på ett ex antal tusenlappar mot vad vi fått veta att vi skulle kunna sälja den för. Annonsen kom in på blocket 18.42 i onsdags och 6 minuter efter kom första mailet, det bara strömmade in mail, jag var helt i chock!! 57 svar sammanlagt och det var svar från hela Sverige, man kan ju säga att den var lättsåld:) På torsdag kvällen kom en man och hämtade bilen och idag finns den i Väserås. Här har dom nu lastat upp den på släpet och vi säger "Hej Då" till vår lilla pärla för det har den faktiskt varit. Jag passar också på att tacka blocket för att dom finns, man har ju både sålt och köpt en del via den sidan och jag tycker verkligen den är suverän:)

Nu har vi då 1 bil att samsas om och det är lite trixande men det går. Tänk vad bortskämd man blir och framförallt så blir mycket en vana som man aldrig tänker på förrens det inträffar. Vi kommer naturligtvis att så småningom köpa en liten bil till för det känns som vi måste ha det, vi som bor på landet...hihi!!! Nej då här är verkligen inte landet, det går otroligt bra kommunikationer och dom är inte på långt avstånd från hemmet heller så självklart kan man ta bussen eller tåget dit man nu ska och när Thomas arbetar med sitt bussjobb så går han på 7 minuter. Allt löser sig om man bara vill, heter det ju och jag tror på det också:)

Anja och Fonzie har varit fruktansvärt jobbiga hela långa veckan, Fonzie har pipit och gnällt nätterna igenom så sömnen har det väl varit fattigt med. På dagarna har dom bråkat så jag har varit tvungen att ha dom i olika rum, nu är det nämligen på väg att så smått avta och då blir Anja som en bålgeting, hon flyger på Fonzie och bara hugger och hugger och den stackarn vågar knappt försvara sig. Vi har nog insett att valpar kommer det troligtvis inte att bli några fler mellan dom och detta för att Anja är alldeles för dominant så han törs inte. Om det inte har skett något när vi inte sett dom nu så blev det inga valpar denna gång heller. Lite ledsamt faktiskt då vi hade bestämt oss att nu var det perfekt tid för detta. Går inte att göra så mycket åt det utan bara se om vi pallar en vända till (så dom får en chans till) alt är att vi kastrerar Fonzie nu. Vi har ännu inte tagit beslutet så vi får se vad det blir.

Nedan kommer några bilder på hur den lilla herren är hela tiden, och jag menar"hela tiden" med sin lilla tjej. Han vaktar henne konstant och han har ju givetvis precis som Thomas och jag inte sovit på hela veckan. Den enda som sovit i den här familjen är ju faktiskt Anja. Vi hoppas att det snart går över så allt kan bli som normalt igen.


Veckan har bjudit på en del läkarbesök också, som vanligt..haha!!!! Sjukgymnasten 2 ggr, thorax karolinska 1 gång, waranprov 1 ggr och terapeuten 1 ggr. Ja man kan ju börja undra hur jag ska ha tid att arbeta...hihi!!! Ha också varit i kontakt med försäkringskassan (min handläggare) om att jag vill ut i något. Jag föreslog ett möte där vi kunde diskutera detta. Det som är aktuellt är ju en arbetsträning för att se vad jag kan klara av med min nacke, vad tror ni det samtalet resulterar i??? Jo min handläggare tyckte att jag skulle avvakta med detta så jag inte tar mig vatten över huvudet, sa hon. Är det inte lustig att, tidigare har jag varit för frisk enligt dom och fick då ingen sjukpenning heller och nu är jag helt plötsligt för sjuk för att arbeta (med samma diagnoser)...helt sjukt!!! Är det inte jag som avgör vad som jag tror är rätt för mig????? Man blir mållös! Jag kommer ju givetvis inte att ge mig för jag vill verkligen inte gå här hemma längre och bara vänta och vänta och vänta............... Min handläggare tyckte vi kunde ta ett sånt möte efter sommaren....NEJ NEJ NEJ!!!!!!!!! Säger jag det ska bli av nu!!!!!

Jag är iaf så glad att jag blivit betydligt bättre i min nacke/rygg, för mig känns det som en stor befrielse att slippa äta 8 panodil om dagen för smärtan, nu äter jag endast 2. Förhoppningsvis kommer det att bli ännu bättre och det är väl verkligen toppen:) Ja åter igen så tjatar jag om min härliga sjukgymnast, men hon är ju underbar som lyckats så här bra med mig. Tack J för att du finns för mig:)

Idag har Thomas hjälp Evert och Maggans son att flytta och det har gått kanonbra. Vi ska ha en skön kväll tillsammans här hemma bland arga, pipiga hundar...hihi!!! Vi ser fram emot en kväll med vårt favoritprogram Robinson, man har ju fastnat ordentligt. Där har vi vårt lördagsnöje och på fredagar är det Let`s Dance som vi naturligtvis då också såg på igår.

Nu ska jag kasta in lite ved till i brasan då det faktiskt återigen blev kyligt ute med 9 minus i morse. Nu tycker jag det räcker, vår vår vår är vad jag längtar till nu och jag hoppas den kommer snabbt i år.

Kram till er och njut nu av en härlig lördag!